Skrivet av gallerist:
Håkan Askmark började sin konstnärliga bana som skämttecknare i svenska medicinska tidskrifter. Hans första utställning, i större sammanhang, var på Lunda Biennalen, Lunds konsthall 1983. Håkan Askmarks produktion är ganska sparsam och först efter att han var med på Liljevalchs vårsalong 2002 började han ha separatutställningar.
Håkan Askmark målar ofta stadsmiljöer befolkade av stereotypa, ansiktslösa personer i paradoxala situationer som illustrerar konformism och utanförskap. Det är människorna eller deras hundar som ger en balans av allvar, kontaktlöshet, kontaktönskan och humor. "Jag vill få betraktaren att känna igen något (sig själv, en situation, en miljö) i målningarna samtidigt som jag vill göra honom eller henne en smula fundersam."
Samlingsutställningar.
Lunds konsthall 1983
Liljevalchs vårsalong 2002
Häckeberga slott (Galleri Final) 2007
Konstmässan Sollentuna 2008
Fabriken (Galleri Final) Bästekille 2012
Affordable Art Fair Stockhom 2013
Fabriken (Galleri Final) Bästekille 2015
Separatutställningar
Galleri Final Malmö 2002
Galleri S/Svensk konsthandel Uppsala 2004
Galleri S/Svensk konsthandel Uppsala 2005
Suomi Galleri Stockholm 2005
Galleri Final Malmö 2007
Galleri Final Malmö 2012
Galler S/Svensk konsthandel Uppsala 2013
Galler S/Svensk konsthandel Uppsala 2015
Galler S/Svensk konsthandel Uppsala 2017
Håkan Askmark started his artistic path as a cartoonist in Swedish medical journals. His first exhibition, in a larger context, was at Lunda Bienallen, Lunds konsthall 1983. His artistic output is rather small and first after his participation in Liljevalchs Spring Salon in Stockholm 2002 he started having solo exhibitions.
Håkan Askmark often paints cityscapes populated by stereotypic faceless persons in paradoxical situati
Exhibitions see above
Skrivet av konstkritiker (Upsala Nya Tidning):
Konstpromenadens sista anhalt står för den mest positiva överraskningen. Håkan Askmarks stora stadsmotiv på Galleri S är på samma gång stilistiskt lekfulla som stramt återgivna. Det är raka linjer med minimalistiska skuggor och utdragna människokroppar som domineras av likartade figurer, ofta en kostymklädd man. De repetitiva männen i rader som anpassats för platsen ger de tillplattade byggnaderna liv samtidigt som de väcker funderingar kring gruppering och utanförskap.
Favoriten är när kostymnissarna på rad åker pulka nedför kungshögarna i ett decembermörkt Gamla Uppsala.
